Det går framåt kan jag säga er. Idag så lyssnade hon på mig från början till slut. Jag tog en hink havre och skramlade med den. Sedan tog jag med mig den och gick i lugnt temo runt i stallet. Och Ninni följde efter. Hon belönades med en näve havre. Det var dags att prova att sitta upp på henne utan träns sadel eler filt. Jag la försiktigt händerna på hennes rygg, sedan tryckte jag mig uppåt och la över benet på hennes andra sida. Jag tog tag i hennes man sedan rätade jag mig upp, jag hade lyckats. Hon hade knappt reagerat! Hon hade bara viftat lite oroligt med öronen. Jag är mycket stolt över min fina häst. Hon är inte lika sur längre. Hon förstår att det är mig hon ska lyssna på. Jag måste träna mer med henne, för vi kan bättra oss ännu mer. Men jag vill inte träna för länge i sträck så hon blir utttråkad.