Det var en kylig, molnfri natt och månen lös starkt. Det vita stoet Frosty bar nu på sitt tredje föl. Frosty var en vildhäst, som hade tillbringat alla sina glada dagar i sitt liv på Jorvik. Hon hade hela tiden haft uppsikt av Felicity, som kollade hur hon mådde, dagligen. 

 

Frosty stod vid grinden som ledde till GÅD. Den hadde stängts för natten och alla sov. Frosty frustade lite, och började beta av det saftiga gräset som växte vid sidan av vägen. Då kännde hon det,,,känslan som hon kännt två gånger i hela sitt liv,,,det värkande känslan som bara betydde en sak....plikten kallade....fölet var påväg

 

 

Frosty gnäggade gällt....men ingen kom. Sist hon skulle föla hade Felicity varit med henne. Men Felicity kom inte. Hon gnäggade förtvivlat några gånger till, sedan la hon sig hjälplöst på sidan i det daggvåta kalla gräset. 

 

Tre timmar senare, klockan två på natten, föddes det efterlängtade fölet. Frosty var blöt av svett, och fruktansvärt trött. Hennes långa böljande glittrande man hängde i blöta tesar. 

 

Fölet var litet. Det var vitt och skimrade som månen. Frosty tittade stolt på sitt lilla mästervärk. Moon,,,du får heta Moon, gnäggade Frosty. Moon kollade upp på sin mamma och gav ifrån sig ett läte som skulle föreställa en gnäggning. 

 

Moon låg i det blöta gräset brevid sin mamma det var kallt, och nu hade de små daggdropparna letat sig in i Moons päls, och kylde kallt mott skinnet. Frosty tmärkte att hennes föl skakade av kyla så hon försökte omfamna Moon. 

 

 

Frosty kännde att hon började bli riktigt trött. Hon hade levt ett långt liv,,och nu fått sitt tredje och sista föl. Skulle hon orka med mer. Hon slickade Moon  över hans silkeslena mule och gnäggade svagt, i hopp om att någon skulle komma Felicity? Jenna?...någon? Men ingen kom.

 

Moon kännde att Frosty började återföras till naturen....till hästarnas eviga gröna land. Moon puffade förtvivlat på sin mamma. Men Frosty lyfte bara lite på huvudet. Moon borrade in sin mule i Frostys man och sommnade.

 

Frosty kämpade mot sömnen,,,mot döden. Hon hade inte mycket kraft kvar...hon orkade inte mer. 

 

Tillsist klarade hon inte av mer, hennes sista krafter var borta, tiden var inne,,,,och hon sjönk ner i ett mörker som hon aldrig skulle vakna upp ur